Som barn i krubba Jesus låg

1. Som barn i krubba Jesus låg
fast himmelen han äger.
Hans kudde var av hö och strå,
mörkt var det kring hans läger.
Men stjärnan över huset stod
och oxen kysste barnets fot.
Halleluja! Halleluja för Jesus!


2. Vår jul kan nu bli god och glad,
trots synd och sorg och smärta:
ett barn är fött i Davids stad
med tröst för varje hjärta.
Till barnets enkla bädd stig in
och julfrid som Guds barn där finn.
Halleluja! Halleluja för Jesus!

Text: Hans Christian Andersen 1832 (27 år)
Musik: Niels Wilhelm Gade 1859 (42 år)

Åter strålar julens stjärna

1. Åter strålar julens stjärna
över mörk och kulen jord,
och som förr nu klingar åter
ängelns fröjdefulla ord:
"Född är Frälsaren och Herren,
Konungen i Davids stad!"
Varje mänska, ung och gammal,
sjung och var av hjärtat glad!

2. "Jag bär bud till er om glädje",
ljuder ängelns hälsning kär.
Hör, min vän, åt dej och alla
denna glädje ämnad är!
Ty för alla folk på jorden
detta bud förkunnas skall:
Jesus kom att världen frälsa,
bota Adams syndafall!

3. Ära vare Gud i höjden,
som i kärlek underbar
ende Sonen, Jesus Kristus,
till vår frälsning givit har!
Född är Frälsaren och Herren,
Konungen i Davids stad,
varje mänska, ung och gammal,
sjung och var av hjärtat glad!

Til Betlehem mitt hjärta

Alt. koralvariant:

1. Till Betlehem mitt hjärta
i stilla pilgrimsfärd
nu skyndar från den smärta
som bor bland tidens flärd.
Där vill min själ sej gömma,
där har min tro sin skatt.
Jag vill ej Jesus glömma,
sen han fått hjärtat fatt.

2. Men varför kan jag skåda
all världens Herre här,
där lyktan kan förråda
blott armod, nöd, besvär?
Hur kan väl himlens förste
i mörka stallet bo,
bland konungar den störste
i krubban söka ro?

3. Jo, genom det du visar
att du är allas vän,
och därför tiggarn prisar
dej liksom konungen.
Den ringaste på jorden
du ödmjukt närmar dej
och säger kärleksorden
som tron tillägnar sej.

4. Tillbedjande jag skådar
dej Gud och mänska sann!
Du i ditt ord mej bådar
allt gott du vill och kan.
Så ringa och så mäktig,
så liten och så stor,
från himlen hög och präktig
du kom och bland oss bor.

5. Kom, kom, jag har upplåtit
mitt hjärtas dörr för dej,
du som mej allt förlåtit,
med Gud försonat mej!
Kom, Jesus, för att gästa
här i mitt hjärtas hus
och vårt förbund befästa
i nåd, i tro, i ljus!

Så visst Gud lät sej föda

1. Så visst Gud lät sej föda
i mänskokött och blod,
har mänskan i sin möda
i Gud en fader god.

2. Så visst Gud fått en kvinna
till vårdare och mor,
så visst finns nåd att finna
för alla människor.

3. Så visst Gud här på jorden
blev flykting till vårt väl,
så visst är himlen vorden
ett hem för varje själ.

4. Så visst som Gud blev broder
med Adams fallna släkt,
så visst sej nådens floder
till alla mänskor sträckt.

Det är natt i Palestina

1. Det är natt i Palestina,
när han föds i enkelt stall,
Morgonstjärnan som skall skina
över värld i djupt förfall.
Jesus Kristus kommen är,
världens Frälsare är här!

2. Alla löften om Messias
som Gud gett oss i sitt ord,
varje ljuvlig profetia
om att Gud till denna jord
skulle sända Frälsaren,
uppfylls nu i Betlehem.

3. Han har kommit för att lossa
bojorna från fången värld.
Han har kommit för att krossa
ormens huvud. Ej med svärd
skall han seger vinna här.
Kärlek stor hans vapen är.

4. Tidigt flykting får han vandra
lidandets och dödens väg.
Men han uppstår: med varandra
sjung hans lov i jul och säg:
Pris ske världens Frälsare
nu och i all evighet!

Text: Hakon Långström 1988 (42 år), publ. med tillstånd

Lyssna, alla folk och släkter

1. Lyssna, alla folk och släkter,
tungomål och hedningar,
religioner, band och sekter,
hör nu på och redo var:
//: Herren över himlarna
är nu född till människa! ://

2. Han som skapat alla himlar,
världar och vad däri är,
vad för allas ögon vimlar,
Gud, vår Gud, är själv nu här:
//: Ordet har nu blivit kött,
sover i sin krubba sött ://

3. Hjärtats barn ur jungfruns sköte,
både Gud och människa,
du med oss i dag stämt möte,
ära, lov, halleluja!
//: Allt vad mänska är som du
må bli dej till glädje nu! ://

Nu är glädjen stor

  


1. Nu är glädjen stor!
Född är Gud, vår bror!
Nådens Ande budet sänder,
alla språk i alla länder
sjunge världen kring
om så stora ting!

2. Himlen aldrig vet
större salighet,
och än mindre fallna jorden,
än de nådefulla orden:
Skaparn ville bli
Adams barn som vi!

3. Allt vad nådens ljud
talar om vår Gud,
allt vad Faderns Ande driver
och i hela Skriften skriver
är att vi må se
världens Frälsare.

4. Min Immanuel,
morgon, middag, kväll
utav dej jag nu upplivas,
utan dej jag ej kan trivas.
Ingen mer än du
är min tillflykt nu.

5. Vilken evig tröst
att vid nådens bröst
se dej bland oss andra födas,
gråta, växa, vandra, dödas,
bli till liv, ge tro,
du vårt A och O!

Maria en orörd jungfru var

1. Maria en orörd jungfru var, 
ja, det är Skriftens lära,
Guds Son i sin kropp hon ändå bar,
hans namn ske pris och ära!
Han har oss från synden och döden löst, 
och vill med sin tröst 
och himmelska fröjd bli oss nära. 

2. Profeterna av Guds Ande drevs,
vars eld sin kraft ej mister, 
av dem Messias så väl beskrevs,
hur från den ondes lister 
han frälsar det folk som på honom tror, 
till salighet stor,
trots många synder och brister. 

3. Ja, Isais rotskott, Davids kvist 
och Jakobs klara stjärna, 
det är du, vår Herre Jesu Krist, 
dej prisar vi så gärna. 
Du frälste vårt släkte från Adams fall,
ja, skapelsen all,
du vill oss leda och värna. 

4. Om jag alla tungomål förstod 
och Skriftens djupa mening,
och hade en tunga änglagod 
med skönhet i förening, 
då skulle jag ändå ödmjuka mej
och ropa till dej 
om misskund, om nåd och rening.

5. För jag är av synd och brist så full, 
men vill mej ändå påminna
att du har mej löst från syndens skuld 
när du ditt blod lät rinna. 
Du håller mej syndare hjärtligt kär, 
ditt barn jag nu är, 
jag himmelens glädje ska vinna!
 

Jag är så glad på julens kväll

1. Jag är så glad på julens kväll,
för Jesus till oss kom.
Då lyste stjärnan som en sol
och änglar sjöng sin sång.

2. Han föddes där i Betlehem,
han var en kung så stor,
som kom från himlens höga slott
till jorden där vi bor.

3. Nu bor han högt i himlens land,
han är Guds egen Son,
men alltid minns han sina små
och hör oss hemifrån.

4. Jag är så glad på julens kväll,
då sjunger vi hans pris,
då öppnar han för alla små
sin himmels paradis. 

5. Då tänder mamma varma ljus
i varje liten vrå,
så lyste stjärnan, säger hon,  
i världens mörker då.

6. Hon säger att den lyser än
och aldrig slocknar ut,
och om den skiner på min väg,
då kommer jag till Gud.

7. Hon säger att Guds änglakör,
den sjunger än idag
om frid och fred här på vår jord
och om Guds välbehag.

8. Och jag vill också sjunga så,
då blir nog Jesus glad!
Han gjorde mej till barn åt Gud
en gång i dopets bad.

9. Jag älskar julens ljusa kväll
och Jesus, Frälsaren!
Jag vet att Jesus älskar mej
och är min bäste vän.

Den eviga solen och skapelsens ljus

 


1. Den eviga solen och skapelsens ljus
gick ut från sin härlighetsboning
att lösa de fångna i träldomens hus
och båda dem nåd och förskoning.
Den solen upplyser var människosjäl,
ja, fägnar och gläder den uslaste träl,
dess värme så ljuvligen tvingar,
att den som den känner ej önskar sej mer,
men glömmer allt annat och glädjefullt ser
all salighet under dess vingar.

2. Allt mörker får vika när solen uppgår,
ty natten då hunnit sin ände.
När Frälsaren föds hela skapelsen får
en gryning i mörkrets elände,
ty Skaparens kärlek då visar sej mest,
när han blir på jorden en främling och gäst,
att oss till vårt hemvist församla.
Han föddes att tjäna, att lida och dö,
få blodröda syndare vita som snö,
vem vill då i mörker mer famla?

3. Välsignade Jesus, vår broder och vän,
din ankomst vårt mörker upplyste.
Du har ju för var och en syndare än
den ömhet och kärlek du hyste,
när du låg i krubban så fattig och klen,
ditt trofasta hjärta ej ändrat sej se´n,
du ingen ombytlighet lider,
nej, samma din trohet och nådeförbund
som visades klart i din födelsestund
står fast genom eviga tider.

4. Pris, heder och ära i evighet all
ske dej, som med nåd utan gränser
fullkomligt har upprättat oss från vårt fall
och skönt över världen nu glänser.
Lov ske dej, vår konung och Frälsare huld,
vi offrar med glädje dej rökverk och guld
i denna vår barnsliga visa.
Så visst som du är vår rättfärdighets sol,
så visst får vi inför din härlighets stol
din eviga kärlek beprisa!

Han är född den underbare

1. Han är född, den underbare, 
Frälsaren av Davids stam! 
Han är ljuset, han är svaret, 
kom idag till krubban fram!
Gud må äras,
hyllning bäras
fram i himlens ljusa höjd,
mörkrets alla 
härar falla, 
jorden bära frid och fröjd! 

2. Ja, för dej, o Herre Kriste, 
vi oss ödmjukt böjer ner; 
vad på fallets dag vi miste, 
oss din kärlek återger. 
Gud må äras...   

3. Himlabarn, bo i vårt hjärta,
Jesus, ta nu hand om det! 
Var vårt allt i fröjd och smärta, 
var vårt allt i evighet!
Gud må äras...  

Faderns och Marias Son

1. Faderns och Marias Son, 
du för oss är nådens tron! 
Gud och mänska ligger där 
och ett barn i krubban är. 
Hjälte, stark i evighet, 
fylld av kraft och väldighet, 
prisad av din kristenhet! 

2. Fastän fattig, rikt du ger 
där en fattig själ du ser. 
Fastän liten, stort du gör, 
när du ondskans makt förstör. 
Du är här. Bli uppenbar 
inför alla och envar, 
Gud och mänska underbar! 

3. Låt din nåd och trofasthet 
ifrån nu i evighet 
bli allt kärare för mig. 
Låt mig aldrig lämna dig. 
Skulle mörkret sänkas ner 
på min väg, bli då än mer 
den som ljus och ledning ger. 

4. Såsom herdarna en gång 
låt mig nu få ana sång 
ifrån himlen om Guds frid 
också över denna tid. 
Sen till platsen led du mig 
där min oro stillar sig 
i tillbedjan inför dig.

Text och copyright: Christian Braw efter Johann Olearius ("Wunderbarer Gnadenthron")

Ett barn idag är oss givet

1. Ett barn i dag är oss givet,
en son har skänkts oss idag!
I honom finner du livet,
i honom Gud har behag.
I honom uppgår för alla
den nya himmelens sol.
Låt nu de orden få skalla
med kraft från pol och till pol!

2. I världen krigen hörs bullra
och makt sej spänner mot makt.
Men på den spädaste skuldra
är herradömet dock lagt.
Och överänglarnas skara
kring honom prisande står,
som är och var och ska vara
då jord och himmel förgår.

3. Han Råd och Underlig kallas,
så må han råda för dej!
Han känner hjärtana allas
och allt som undangömt sej.
Han heter Kraft, så var stilla,
låt honom föra dej an!
Vem kan nu göra dej illa,
sen han för dej blivit man?

4. Han, Hjälten, stred för dej striden,
bröt sönder mörkrets förbund.
Han, Fridens Furste, till friden
har lagt den säkraste grund.
Han Evig Fader vill vara
för dej, och då ska du tro
att den är trygg för all fara,
som har i honom sin ro.