måndag 22 december 2014

Jag står nu vid din krubba här










Alt. koral:




1. Jag står nu vid din krubba här,
du som är själva livet,
och fram till dej, o Jesus, bär
vad mej av dej är givet.
Ta mot min ande, själ och kropp,
mej fyll med kärlek, tro och hopp
och allt som dej behagar!

2. Förrän jag föddes såg du mej
och föddes till min frälsning,
förrän jag lärde känna dej
du gav mej löftets hälsning,
förrän du mej till mänska gjort
du utvalt mej till något stort:
att vara din för evigt!

3. Jag låg i dödens djupa natt,
men du mej ville smycka,
du kom och förde med en skatt
av ljus och liv och lycka.
Du sol som livets ljus har sänt,
du sol som tron i mej har tänt,
så skönt och milt du strålar!


4. Om, Jesus, du mej nåden ger
att evigt bli dej nära,
så vill jag redan mer och mer
dej i och med mej bära.
Ja, låt mej nu din krubba bli!
Kom, kom och fyll mej inuti
med dej och all din glädje!

För en utförligare och originaltrognare översättning, se Katarina Eliassons från 2006!

1 kommentar:

  1. Före sista strofen kan denna strof sjungas:

    4. När hjärtat ändå gråter än
    och ingen tröst tycks finnas,
    då ropar du: "Jag är din vän,
    din synd vill jag ej minnas.
    Säg, kära syskon, vad du bär,
    för du till kärlek frigjord är,
    din skuld har jag betalat!"

    SvaraRadera