Nu gläd dej, du Sions förskingrade skara

1. Nu gläd dej, du Sions förskingrade skara,
stå upp, för din framtid är härlig och skön!
Din Gud ska församla sitt folk och besvara
det kämpande hjärtats förtvivlade bön.
Sin spira han höjde
ur Israel opp;
dess anblick dej fröjde
och vare ditt hopp!
Dess strålande glans ska i evighet vara
och bringa dej himmelens glädje som lön.

2. O härskarestav, du din skönhet ej vinner
av guld eller silver och ädlaste sten,
men morgonens gyllene prakt dej ej hinner,
ej middagens klaraste, solvarma sken!
Ej Libanons cedrar
dej ärofull gjort.
Den Högste förnedrar
vad världen har stort.
Men utvald av honom din härlighet brinner
så underbart hög och så lysande ren.

3. Välsignad sej höjer ur Jakob en stjärna,
en spira sej höjer ur Israel.
Ett fridens banér ska Guds menighet värna
i glädjens och trygghetens eviga tjäll.
Guds heliga händer
nu fattar dess stav,
och riken och länder
besegras därav.
De heliga bor i dess strålar så gärna
och skådar sin konung, Immanuel.

4. Hans konungaspira är frälsningens spira
och kärlek och nåd är dess ljuvliga glans.
Och levande tro och sann gudsfruktan virar
omkring den en evig och grönskande krans.
Och själen sej svingar
till Barnet så glad,
och lovsången klingar
i Betlehems stad.
Ja, lovom den Konung, vars högtid vi firar,
ty riket och makten och äran är hans.

5. Se, jorden den vida hans välde ska skåda
och död ska i rikaste liv bli förbytt.
Och Gud sitt förlorade barn ska benåda,
den Gud som förblir och som gör allting nytt.
Då helas och skäras
en blödande värld;
i eld ska förtäras
dess blodiga svärd.
Och riket från Gud ibland folken ska råda
och mörker och nöd då för evigt har flytt.