Den eviga solen och skapelsens ljus

 


1. Den eviga solen och skapelsens ljus
gick ut från sin härlighetsboning
att lösa de fångna i träldomens hus
och båda dem nåd och förskoning.
Den solen upplyser var människosjäl,
ja, fägnar och gläder den uslaste träl,
dess värme så ljuvligen tvingar,
att den som den känner ej önskar sej mer,
men glömmer allt annat och glädjefullt ser
all salighet under dess vingar.

2. Allt mörker får vika när solen uppgår,
ty natten då hunnit sin ände.
När Frälsaren föds hela skapelsen får
en gryning i mörkrets elände,
ty Skaparens kärlek då visar sej mest,
när han blir på jorden en främling och gäst,
att oss till vårt hemvist församla.
Han föddes att tjäna, att lida och dö,
få blodröda syndare vita som snö,
vem vill då i mörker mer famla?

3. Välsignade Jesus, vår broder och vän,
din ankomst vårt mörker upplyste.
Du har ju för var och en syndare än
den ömhet och kärlek du hyste,
när du låg i krubban så fattig och klen,
ditt trofasta hjärta ej ändrat sej se´n,
du ingen ombytlighet lider,
nej, samma din trohet och nådeförbund
som visades klart i din födelsestund
står fast genom eviga tider.

4. Pris, heder och ära i evighet all
ske dej, som med nåd utan gränser
fullkomligt har upprättat oss från vårt fall
och skönt över världen nu glänser.
Lov ske dej, vår konung och Frälsare huld,
vi offrar med glädje dej rökverk och guld
i denna vår barnsliga visa.
Så visst som du är vår rättfärdighets sol,
så visst får vi inför din härlighets stol
din eviga kärlek beprisa!

Han är född den underbare

1. Han är född, den underbare, 
Frälsaren av Davids stam! 
Han är ljuset, han är svaret, 
kom idag till krubban fram!
Gud må äras,
hyllning bäras
fram i himlens ljusa höjd,
mörkrets alla 
härar falla, 
jorden bära frid och fröjd! 

2. Ja, för dej, o Herre Kriste, 
vi oss ödmjukt böjer ner; 
vad på fallets dag vi miste, 
oss din kärlek återger. 
Gud må äras...   

3. Himlabarn, bo i vårt hjärta,
Jesus, ta nu hand om det! 
Var vårt allt i fröjd och smärta, 
var vårt allt i evighet!
Gud må äras...  

Faderns och Marias Son

1. Faderns och Marias Son, 
du för oss är nådens tron! 
Gud och mänska ligger där 
och ett barn i krubban är. 
Hjälte, stark i evighet, 
fylld av kraft och väldighet, 
prisad av din kristenhet! 

2. Fastän fattig, rikt du ger 
där en fattig själ du ser. 
Fastän liten, stort du gör, 
när du ondskans makt förstör. 
Du är här. Bli uppenbar 
inför alla och envar, 
Gud och mänska underbar! 

3. Låt din nåd och trofasthet 
ifrån nu i evighet 
bli allt kärare för mig. 
Låt mig aldrig lämna dig. 
Skulle mörkret sänkas ner 
på min väg, bli då än mer 
den som ljus och ledning ger. 

4. Såsom herdarna en gång 
låt mig nu få ana sång 
ifrån himlen om Guds frid 
också över denna tid. 
Sen till platsen led du mig 
där min oro stillar sig 
i tillbedjan inför dig.

Text och copyright: Christian Braw efter Johann Olearius ("Wunderbarer Gnadenthron")