Himmelen är härligt blå

Lång version:


Kortare version: 



Alt. koral:




1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
oss från jorden upp till sej!

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
som en liten stjärnesol!

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
hade fötts i Juda land.

4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
och sin varma hyllning ge.

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
inte barnet som de sökt.

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
satt med barnet i sin famn.

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
kommer vi till Jesus fram.

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
för att leda oss till sej.

Herodes, varför fruktar du

 


1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son och går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

* 4. Må, Jesus, äran ges till dig
av hela världen och av mig,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

På krubbans strå man lade dej

1. På krubbans strå man lade dej,
o Jesus, himlens Förste, 
och människor ej kände dej, 
fastän du är den störste. 
Du bådades av stjärnors gång, 
du prisades av änglars sång; 
för världen var du ringa. 

2. Med villig håg du tog dej an 
det kall du valts att sköta. 
Man hos de fattiga dig fann, 
du alla ville möta. 
Dej låg om hjärtat, Helige, 
att ej förlora syndare 
som åt dej anförtroddes. 

3. Du mild, av hjärtat ödmjuk var; 
ditt ord gav ro i själen. 
Till alla samma tröst du bar, 
till kungen som till trälen: 
ett hopp, en tro, en evig Far, 
som hjärta för oss alla har,
förlåtelse, försoning. 

4. Du tålig var till smädlig död, 
ja, intill korsets pina. 
Du dej, Guds Lamm, åt bödlar bjöd
och flyddes av de dina. 
Men därför en gång i ditt namn 
böjs varje knä, och himlens hamn 
åt mänskor du förvärvat. 

5. För dej ej världen hade band 
och graven inte stängsel, 
förgängelsen ej hade tand 
och helvetet ej fängsel. 
Din seger evigt vittne bär, 
att den som ren och helig är, 
är också ensam mäktig. 

6. Befäst oss, Jesus, i din tro, 
din lära, ditt exempel! 
Din Ande låt i hjärtat bo 
och gör det till ditt tempel, 
så vi med dej, som du oss bjöd, 
kan be i både liv och död: 
o Fader, ske din vilja!