Som barn i krubba Jesus låg

1. Som barn i krubba Jesus låg
fast himmelen han äger.
Hans kudde var av hö och strå,
mörkt var det kring hans läger.
Men stjärnan över huset stod
och oxen kysste barnets fot.
Halleluja! Halleluja för Jesus!


2. Vår jul kan nu bli god och glad,
trots synd och sorg och smärta:
ett barn är fött i Davids stad
med tröst för varje hjärta.
Till barnets enkla bädd stig in
och julfrid som Guds barn där finn.
Halleluja! Halleluja för Jesus!

Text: Hans Christian Andersen 1832 (27 år)
Musik: Niels Wilhelm Gade 1859 (42 år)

Åter strålar julens stjärna

1. Åter strålar julens stjärna
över mörk och kulen jord,
och som förr nu klingar åter
ängelns fröjdefulla ord:
"Född är Frälsaren och Herren,
Konungen i Davids stad!"
Varje mänska, ung och gammal,
sjung och var av hjärtat glad!

2. "Jag bär bud till er om glädje",
ljuder ängelns hälsning kär.
Hör, min vän, åt dej och alla
denna glädje ämnad är!
Ty för alla folk på jorden
detta bud förkunnas skall:
Jesus kom att världen frälsa,
bota Adams syndafall!

3. Ära vare Gud i höjden,
som i kärlek underbar
ende Sonen, Jesus Kristus,
till vår frälsning givit har!
Född är Frälsaren och Herren,
Konungen i Davids stad,
varje mänska, ung och gammal,
sjung och var av hjärtat glad!

Til Betlehem mitt hjärta

Alt. koralvariant:

1. Till Betlehem mitt hjärta
i stilla pilgrimsfärd
nu skyndar från den smärta
som bor bland tidens flärd.
Där vill min själ sej gömma,
där har min tro sin skatt.
Jag vill ej Jesus glömma,
sen han fått hjärtat fatt.

2. Men varför kan jag skåda
all världens Herre här,
där lyktan kan förråda
blott armod, nöd, besvär?
Hur kan väl himlens förste
i mörka stallet bo,
bland konungar den störste
i krubban söka ro?

3. Jo, genom det du visar
att du är allas vän,
och därför tiggarn prisar
dej liksom konungen.
Den ringaste på jorden
du ödmjukt närmar dej
och säger kärleksorden
som tron tillägnar sej.

4. Tillbedjande jag skådar
dej Gud och mänska sann!
Du i ditt ord mej bådar
allt gott du vill och kan.
Så ringa och så mäktig,
så liten och så stor,
från himlen hög och präktig
du kom och bland oss bor.

5. Kom, kom, jag har upplåtit
mitt hjärtas dörr för dej,
du som mej allt förlåtit,
med Gud försonat mej!
Kom, Jesus, för att gästa
här i mitt hjärtas hus
och vårt förbund befästa
i nåd, i tro, i ljus!

Så visst Gud lät sej föda

1. Så visst Gud lät sej föda
i mänskokött och blod,
har mänskan i sin möda
i Gud en fader god.

2. Så visst Gud fått en kvinna
till vårdare och mor,
så visst finns nåd att finna
för alla människor.

3. Så visst Gud här på jorden
blev flykting till vårt väl,
så visst är himlen vorden
ett hem för varje själ.

4. Så visst som Gud blev broder
med Adams fallna släkt,
så visst sej nådens floder
till alla mänskor sträckt.

Det är natt i Palestina

1. Det är natt i Palestina,
när han föds i enkelt stall,
Morgonstjärnan som skall skina
över värld i djupt förfall.
Jesus Kristus kommen är,
världens Frälsare är här!

2. Alla löften om Messias
som Gud gett oss i sitt ord,
varje ljuvlig profetia
om att Gud till denna jord
skulle sända Frälsaren,
uppfylls nu i Betlehem.

3. Han har kommit för att lossa
bojorna från fången värld.
Han har kommit för att krossa
ormens huvud. Ej med svärd
skall han seger vinna här.
Kärlek stor hans vapen är.

4. Tidigt flykting får han vandra
lidandets och dödens väg.
Men han uppstår: med varandra
sjung hans lov i jul och säg:
Pris ske världens Frälsare
nu och i all evighet!

Text: Hakon Långström 1988 (42 år), publ. med tillstånd

Lyssna, alla folk och släkter

1. Lyssna, alla folk och släkter,
tungomål och hedningar,
religioner, band och sekter,
hör nu på och redo var:
//: Herren över himlarna
är nu född till människa! ://

2. Han som skapat alla himlar,
världar och vad däri är,
vad för allas ögon vimlar,
Gud, vår Gud, är själv nu här:
//: Ordet har nu blivit kött,
sover i sin krubba sött ://

3. Hjärtats barn ur jungfruns sköte,
både Gud och människa,
du med oss i dag stämt möte,
ära, lov, halleluja!
//: Allt vad mänska är som du
må bli dej till glädje nu! ://

Nu är glädjen stor

  


1. Nu är glädjen stor!
Född är Gud, vår bror!
Nådens Ande budet sänder,
alla språk i alla länder
sjunge världen kring
om så stora ting!

2. Himlen aldrig vet
större salighet,
och än mindre fallna jorden,
än de nådefulla orden:
Skaparn ville bli
Adams barn som vi!

3. Allt vad nådens ljud
talar om vår Gud,
allt vad Faderns Ande driver
och i hela Skriften skriver
är att vi må se
världens Frälsare.

4. Min Immanuel,
morgon, middag, kväll
utav dej jag nu upplivas,
utan dej jag ej kan trivas.
Ingen mer än du
är min tillflykt nu.

5. Vilken evig tröst
att vid nådens bröst
se dej bland oss andra födas,
gråta, växa, vandra, dödas,
bli till liv, ge tro,
du vårt A och O!