Sov gott, mitt barn

1. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Guds änglar i sin vita skrud,
som för Guds ansikte får stå,
de vakar här hos dej också.

2. Du ligger mjukt, du sover gott,
du har den sköna sängen nått.
Vår Frälsare låg inte så
när han blev lagd på hö och strå.

3. Du sover här i stilla ro,
men han fick ej i trygghet bo.
Han måste fly i natt och gråt
för onda människors försåt.

4. Men då han varit barn som du
välsigne han din vila nu,
så du kan växa i hans frid
och älska honom all din tid.

5. Han styrke dej med kraft och råd,
hans Ande helge dej i nåd
och lyse dej på varje stig,
så du blir hans evinnerlig.

6. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Han kläder dej i snövit skrud,
så du hos Barnavännen vår
till sist en evig glädje får.

Ett barn är fött i Betlehem

1. Ett barn är fött i Betlehem,
i Betlehem,
nu gläder sej Jerusalem:
Halleluja, halleluja!

2. I fattigt stall en jungfru satt,
en jungfru satt.
Hon födde i den kalla natt.
Halleluja, halleluja!

3. Då blev var himlens ängel glad,
var ängel glad,
och jublade vid Davids stad.
Halleluja, halleluja!

4. Strax markens herdar hörde dem,
de hörde dem,
och fann Guds Son i Betlehem.
Halleluja, halleluja!

5. Från Österland kom vise män,
kom vise män,
med myrran, guldet, rökelsen.
Halleluja, halleluja!

6. Vi föds på nytt, Guds barn vi är,
Guds barn vi är,
ty nådens stora dag är här.
Halleluja, halleluja!

7. Ty han som bor i härlighet,
i härlighet,
ger oss ett hem i evighet.
Halleluja, halleluja!

8. Vi prisar dej, vår Fader kär,
vår Fader kär,
din kärlek utan ände är.
Halleluja, halleluja!

O Gud, de tankar som du tänkt

1. O Gud, de tankar som du tänkt
är intet annat likt,
ty Barnet som din kärlek skänkt
har gjort vårt släkte rikt!

2. I mörker var vårt släkte sänkt
och döden var vår lott.
I nåd du, Herre, på oss tänkt,
av nåd vi frälsning fått!

3. Ty Gud och man i en person,
du, Herre Jesus Krist,
har kommit ned till dödens zon,
till oss som livet mist.

4. Nu kan vi fira jul med fröjd
mitt i vår kamp och strid:
"Ära åt Gud i himlens höjd
och här på jorden frid!"

5. Det som i Betlehem har skett
är outsägligt stort.
Det ljus som vi i mörkret sett
är Jesus, himlens Port.

Text: Gunnar Holmberg, 1980-talet
Musik: Johann Crüger

När Herren kom i kött och blod

1. När Herren kom i kött och blod,
i krubbans halm han låg.
Förundrad änglaskaran stod
och Herrens ringhet såg.
God jul! God jul!
Vår Frälsare är här!
Låt Gud försona dej med sej,
vår julfrid själv han är.

2. En Frälsare, Befriare
är född till syndens jord.
Sjung om igen: En Frälsare! 
Förunderliga ord!
God jul...

3. Han sitter ej på Davids tron
med pompa, ståt och prakt.
Att sona synd är hans mission,
att krossa Satans makt.
God jul...

En häpen herdeskara fick

1. En häpen herdeskara fick
en natt ett änglabud
om Frälsaren i Betlehem,
en konung sänd av Gud.
De gick då genast för att se
det barn som ser oss än,
och ledda av en stjärnas ljus
kom sedan vise män.

2. En krubba var hans kungabädd
där djur gav ly och lä.
Hans kungakrona halmen var,
hans tron Marias knä.
Men änglar bådade i skyn 
den nye kungens tid:
Nu ära vare Gud i höjd
och här på jorden frid!

Det tändes en stjärna i natten

1. Det tändes en stjärna i natten,
en natt full av syner och sång.
De vise som sökt efter stjärnan,
de följde dess strålande gång.

2. Vi söker dej, dröjande stjärna,
vi hälsar dej, brinnande stund!
Vi samlas med händer i händer
till himlens och jordens förbund.

3. Förkunna för folket i mörkret,
trots allt som förbränts och förblött:
Den skapande viljan är vaken,
det heliga barnet är fött.

Vi prisar dej, Immanuel

1. Vi prisar dej, Immanuel,
du livets furste, du vårt väl,
du morgonstjärna, himlalån,
du herrars Herre, Jungfruns Son!
  
2. Säg, vem från skapelsen till nu
var efterlängtad såsom du?
Profeter, folk i prövning svår
på dej har hoppats år från år.

3. Nu är du här, nu ligger du
i stallets krubba hos de tu.
Fast liten gör du livet stort,
fast naken du oss varma gjort.
  
4. I lånad bostad bärs du in
fast hela himmelen är din.
Du dricker från Marias bröst,
ger oss och henne hopp och tröst.

5. Du är vår allra bäste vän,
men många står emot dej än.
Herodes ser dej som ett hot
fast du ger frälsning, liv och bot.


6. Din styrka du ifrån dej lagt
och valt vad världen skänkt förakt.
Här på vår jord du mänska blev,
dit just vår brist och nöd dej drev.

7. I ringhet du på jorden bor,
och krubban är ju inte stor.
Nej, stallet, halmen, allt omkring
är föga mer än ingenting.

8. Men se, just detta ger mej mod
att bjuda in dej, Herre god!
Din ödmjukhet ger tröst och hopp,
nytt liv till både själ och kropp.

9. Och är jag än av synder full,
så kom du hit just för den skull.
Ja, därför du till världen kom,
att vi ska kunna vända om.

10. Om utan synd och brist jag var,
i himlen kunde du bli kvar.
Förgäves vore du ju född
om ej din avbild var förödd.

11. Så utan skygghet går jag fram
till dej som tar min synd och skam.
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem
i kroppen som du leder hem.
Och med din Andes kraft därtill
vill jag dej tjäna, som du vill.

13. Jag sjunger halleluja här
så länge jag i livet är.
Och får jag även sedan det,
så sjunger jag i evighet!
 

Vem är han, barnet som lagts till ro

1. Vem är han, barnet som lagts till ro
och sover nu hos Maria,
som änglars kör sjunger lovsång för,
likt herdarna i det fria?
Han är Kristus, Guds Son, vår Kung,
med änglar, herdar din lovsång sjung!
Fram, fram för att hylla nu
vår Frälsare, född av Maria!

2. Men varför bor han så fattig här,
som med allt gott vill oss glädja?
O bäva, jord, när du ser Guds Ord
så tyst för syndare vädja!
Synd och skuld ska han ta på sej,
bli dömd och korsfäst för dej och mej.
Se, se att Guds Ord är kött,
vår Frälsare, född av Maria!

3. Kom, bär din gåva till honom fram,
som ger oss gåvor så sköna!
När kungars Kung gör dej evigt ung,
må kärlek honom då kröna!
Sjung, sjung, ja sjung även du,
när jungfrun nynnar sin vaggsång nu.
Gläds, gläds att Guds Son är född,
vår Frälsare, född av Maria!
 

 

Ett barn är oss fött och en son är oss given

1. Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sej en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sej uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet!
Nu syndare alla sej väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast oss han utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!